Arbetskläder

Enligt 11 kap. 9 § IL är förmån av uniform och andra arbetskläder skattefri om förmånen avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen kan användas privat.
 
I SKV:s allmänna råd (SKV A 2004:38) anges att:
”Som skattefri uniform bör anses sådan klädedräkt för tjänstebruk som fastställts och utformats i detalj av myndighet eller arbetsgivare. En uniforms primära syfte bör vara att utmärka en viss befattning eller vissa befogenheter. Karaktäristiskt för en uniform är att den har en från vanliga kläder tydligt avvikande utformning.
Förmån av arbetskläder som utgörs av sådan typ av klädsel som i och för sig lämpar sig för privat bruk, t.ex. kostym och dräkt, bör anses vara skattefri om arbetsgivarens namn, symbol eller logotyp är varaktigt applicerad på klädseln på ett sätt som gör att den märkbart avviker från vanliga kläder och därför inte kan antas komma att användas för privat bruk.”
 
Skyddskläder och överdragskläder som används i tjänsten är skattefria förmåner för den anställde. Exempel på yrkesgrupper som kan anses ha sådana arbetskläder är betongarbetare, murare, smidesarbetare och svetsare. Även tvätt av sådana kläder är en skattefri förmån.
Även kläder som är särskilt avpassade för arbetet och som inte lämpligen kan användas privat undantas från beskattning. Så kan vara fallet pga klädernas utformning, t.ex. snitt och färgsättning eller pga att de är särskilt utpräglade för det slags yrkesutövning det är fråga om, t.ex. kläder som ska användas av anställda i ett företag inom livsmedels-, restaurang- och hotellnäringen eller i sjukvården.
Kläder som är enhetliga (dräkt eller kostym) och som av tradition bärs av en viss yrkesgrupp är skattepliktiga. I de fallen rör det sig många gånger om kläder som med fördel också kan användas privat. Endast om företagets logotyp eller namn är tydligt och varaktigt placerat på kostymen eller dräkten kan skattefrihet komma ifråga.
Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag får dra av kostnader för kläder som är nödvändiga i näringsverksamheten. Det innebär att de kläder som är skattefria för anställda normalt är avdragsgilla i näringsverksamhet.
 
Företagets kostnader för fria arbetskläder är avdragsgilla som driftskostnader om förmånen är skattefri för den anställde. På samma sätt kan momsen lyftas, utgiften räknas i detta fall som en kostnad i verksamheten.
För skattepliktiga kläder sker avdraget som lönekostnad för aktiva delägare medan skattepliktiga förmåner för passiva delägare medför att företaget inte får avdrag (förtäckt utdelning). Vid skatteplikt finns inte rätt till avdrag för ingående moms.
 
Rättsfall
(Kammarrätten i Sundsvall mål nr 3249 – 3250-1999, 2001-09-20).
 
Företaget hade köpt kostymer, jackor, byxor, blazrar m.m. till företagsledarna samt jackor till de övriga anställda. Kläderna hade försetts med en diskret företagslogga. Trots företagsloggan ansåg kammarrätten att kläderna var en skattepliktig förmån.
 
Bakgrund
Ett bolag köpte kläder till de tre företagsledarna. Skattemyndigheterna betraktade chinos, byxor, kostymer, blazrar, slipsar, bälten och strumpor för 33 330 kr som lön och ville ha arbetsgivaravgifter på beloppet.
 
Bolaget accepterade skattemyndighetens beslut beträffande de plagg som saknade bolagets logotyp eller firmatryck, dvs slipsar, bälten och byxor. Man hävdade dock att tre kostymer, tre blazrar och 15 par strumpor var avdragsgilla, eftersom de hade firmatryck.
 
Skattemyndigheten påpekade att förmån av fria arbetskläder och fri uniform inte behöver beskattas om förmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat. Så anser man inte att det var med dessa kläder. Visserligen var företagets namn broderat på kavajernas och blazrarnas ficklock. Strumporna hade märkts på liknande sätt på strumpskaften. På kavajer och blazrar var märkningen i samma färg som plagget, medan märkningen på strumporna var i en annan färg, men med liknande valör.
 
I RSV:s rekommendation står: ”Förmån av fria arbetskläder, som utgörs av sådan typ av klädsel som i och för sig lämpar sig för privat bruk, t.ex. kostym och dräkt, bör anses vara skattefri om arbetsgivarens namn, symbol eller logotyp är varaktigt applicerad på klädseln på ett sätt som gör att den märkbart avviker från vanliga kläder och därför inte kan antas komma att användas för privat bruk”. I det här fallet ansåg skattemyndigheten att märkningen var alltför diskret.
 
Bolaget överklagade till länsrätten som ansåg att märkningen på ficklocken i samma färg som plaggen samt strumpor märkta på strumpskaften inte medför att klädseln märkbart avviker från vanliga kläder. Därför är förmånen skattepliktig.
 
Jackor till anställda
Bolaget hade dessutom köpt in 14 jackor till de anställda för 15 681 kr. Inköpet bokfördes som en reklamkostnad. På ryggen var jackorna märkta med bolagets symbol. Meningen var att personalen skulle bära jackorna väl synligt och med firmanamnet väl exponerat, t.ex. under luncherna då mycket folk är i rörelse.
 
Skattemyndigheten ansåg att jackorna inte var arbetskläder, och inte heller reklamgåvor av mindre värde. Därmed var förmånen av jackorna att betrakta som lön till de anställda, och bolaget krävdes på arbetsgivaravgifter.
 
En reklamkostnad utan motprestation är en icke avdragsgill gåva. Skulle kostnaden för jackorna vara en avdragsgill reklamkostnad, innebär det att de anställda skulle utföra en arbetsprestation åt sin arbetsgivare. Även då skulle ersättningen vara skattepliktig för de anställda och en lönekostnad för bolaget.
 
Länsrätten delade skattemyndighetens uppfattning och betraktade kostnaden som en lönekostnad.
 
Bolaget överklagade både domen om finkläderna och domen om jackorna vidare till kammarrätten.
 
Kammarrätten delade dock skattemyndighetens och länsrättens uppfattning och fastställde att bolaget skulle betala arbetsgivaravgifter samt avgiftstillägg.
 
Ägarna och de anställda blev sedan med stor sannolikhet upptaxerade för förmånsvardet.